Standarder i maktens tjänst

Jag har just skrivit en längre recension på engelska av boken Standards: Recipes for Reality by Lawrence Busch, The MIT Press, 408 pages. Lawrence Busch är professor vid Michigan State University och är en av de få som studerar standarder som samhällelig institution. 

Det mest intressanta är Busch analys av hur standarder har spelat en avgörande roll för det ny-liberala projektet med en statsapparat som drar sig tillbaks. Samtidigt som företagen inte vill ha statligt reglerade marknader och förespråkar avreglering och "fria marknader" så är de skräckslagna för fria marknader där allt skall förhandlas hela tiden. I stället söker man förutsägbarhet. Modern produktion är organiserad enligt principerna "lean production", "outsourcing" och "just-in-time", vilket gör att företagen är beroende av relativt stabila och effektiva handelskedjor. Och det är där standarder kommer in. De blir ett sätt att kontrollera kvaliteten i dessa kedjor. Det är för det mesta de företag som leder kedjorna som också definierar standarderna. 

Även på ett annat område har standardiseringen varit en del av att staten drar sig tillbaks (nu är det i och för sig en myt att staten drar sig tillbaks, den växer nästan hela tiden, men den tar nya roller och lägger sig inte i marknaden så mycket). När man avreglerar eller konkurrensutsätter offentlig verksamhet uppstår normalt behovet att standardisera dessa tjänster på ett sätt att antingen medborgaren (som i det här fallet kallas kunden) eller kommunen/staten vet vad man får. Standardiseringen är en förutsättning för att omvandla det som tidigare bara gjordes till en tjänst som kan konkurrensutsättas. 

Busch noterar också att tidigare standardisering främst syftade till att skapa enhetlighet och global konkurrens, medan senaste decenniernas standardisering ofta används för att komma undan den globala konkurrensen genom differentiering. Ekologiska produkter och deras regler är tydliga exempel av det. 

Busch diskuterar den ökade valfriheten som både denna marknadsdifferentiering och de val vi som medborgare förväntas göra av skola, vård, äldreomsorg, pension, elleverantör mm. Han ser att den starkt ökar ”transaktionskostnaderna”, dvs det är en massa besvär att göra alla dessa val, och att det tar mer av vår tid och energi. Han menar också att denna nya valfrihet främst gynnar de  rika. Han menar att de rika inte bara har råd att köpa de bästa tjänsterna, men också att de har råd att köpa hjälp med att välja (personal shopper, elmäklare, pensionsrådgivare), att medelklassen klarar av att göra dessa val, men att de minst välbeställda, minst uppkopplade och lägst utbildade systematiskt missgynnas.  

Busch pekar på att standarder oftast diskuteras som om det är tekniska dokument och att de därför inte är föremål för politiska demokratiska processer när de beslutas, men att detta i kombination med att fler och fler företeelser i samhället regleras av standarder gör att vi förlorar makt över villkoren för våra liv – och att den makten tas över av företag och andra institutioner som utvecklar standarder.

Boken är väl värd att läsa.