Tuesday, 3 July 2012

Vem har makten över maten?


 Lika dramatisk som förändringen av jordbrukets struktur har varit har förändringarna i handelsledet och livsmedelsförädlingen varit. Stormarknadskedjor har snabbt tagit över livsmedelsmarknaden inte bara i i-länderna utan nu också snabbt i u-länderna. I Sverige har antalet dagligvarubutiker gått från hela 36 000 år 1950 till endast 4 400 år 2008[i]. De hypermarknader som man kan se i Latinamerika eller Kina får en svensk stormarknad att se ut som en kvartersbutik.

 De hårda kraven från kedjorna påverkar produktionen hos leverantörer och bönder. I vissa fall leder kraven till bättre kvalitet och mindre svinn. I de flesta fall innebär kraven att bönder med mer resurser favoriseras, då bönderna måste investera för att möta köparnas krav, eller helt enkelt vara tillräckligt stora som producenter för att vara intressanta. Bönder som inte vill eller kan (vilket oftast är fallet) ställa upp på det exkluderas. Det är det samma i u-länder som i i-länder.

Koncentrationen är också omfattande i handelsleden för insatsvaror och handelsprodukter från jordbruket. Markandsandelen för de fyra största utsädesföretagen gick upp från 23 procent 1997 till 33 procent 2004, och för bekämpningsmedel från 47 procent till 60 procent. Flera av dessa företag (Monsanto, Dupont, Syngenta och Bayer) jobbar i båda segmenten. Ett företag, Monsanto, har 91 procent av marknaden för GMO-sojabönor.

 Det finns 25 miljoner kaffebönder i världen, medan 40 procent av handeln och 45 procent av rostningen görs av de fyra största företagen. Samtidigt som värdet av kaffeförsäljningen i konsumtionsländerna fördubblades under 1990-talet sjönk de kaffeproducerande ländernas andel av priset från en tredjedel till endast tio procent. Trenden är densamma för kakao och te (Världsbanken 2007).

Men det är inte alls bara ett fenomen som handlar om att företag i i-länderna suger ut bönder i u-länder, utan mönstret är detsamma överallt. Åttio procent av köttmarknaden i USA kontrolleras av fyra företag, tre företag kontrollerar 80 procent av majsexporten och 65 procent av sojaexporten, fyra företag har 60 procent av den inhemska spannmålsmarknaden. Många företag integrerar produktion både uppströms och nedströms i ökande grad, t.ex. med kontraktsodling av bönder. Huvuddelen av de multinationella företagen i livsmedelssektorn kommer från Europa och USA (USDA 2005). I Sverige har de tre största företagen inom matolja nästan hela marknaden, de tre största mejeriföretagen 80 procent av marknaden och de tre största företagen inom dryck och frukt och grönt 70 procent av marknaden[ii].  

 Man kan säga att makten över maten har förflyttats först från bönderna till råvaruhandelsföretag (Cargill), sedan till livsmedelsförädlingsföretag (Nestlé och Unilever) och slutligen till stormarknadskedjorna. Av de fyra största omsatte år 2008 Wal-Mart (USA) 435 miljarder dollar med 7657 affärer, Carrefour (Frankrike) 161 miljarder dollar i 13 791 affärer, Metro Group (Tyskland) 116 miljarder dollar i 2 334 affärer och Tesco (Storbritannien) 109 miljarder dollar i 4 332 affärer[iii]. Deras dominans av handelsledet är total.

I Sverige är koncentrationen i dagligvaruhandeln ännu större än i de flesta andra länder. Bland butikskedjorna står de tre största för cirka 90 procent av omsättningen[iv]. Att makten kommit längre och längre bort från bönderna betyder samtidigt – i alla fall i teorin – att den kommit närmare konsumenterna. Det i sin tur har lett till vissa nya trender, till exempel krav på frigående höns, rättvisemärkta och ekologiska produkter.

Men jag vet inte om det någon som på allvar tror på det där med konsumentmakt?


[i] Marknadsstruktur och dynamik i dagligvaruhandeln, Ekonomisk Debatt Nr 1 2012
[ii] Mat och Marknad, rapport 2011:3 Konkurrensverket
[iii] Discounters storm global grocery top 20 rankings, the Grocer 23 Jun 2009 | By Chloe Smith
A list of the world’s 20 largest grocery
[iv] Mat och Marknad, rapport 2011:3 Konkurrensverket

No comments :