Tuesday, 27 September 2011

tankar på tåg

Tåger rullar in på perrongen i Vladivostok, 3 minuter före tiden i tidtabellen. Det är ganska imponerande för ett tågsätt som gått 6 dygn från Moskva och med inga stopp längre än 25 minuter...Och järnvägsstationerna utefter vägen är i gott skick. Och det är faktiskt ett monopol....
Ryska Järnvägen är ett av världens största järnvägsbolag som har 85 500 kilometer spår och 1,2 miljoner anställda. Bolaget har monopol på de ryska järnvägarna. Omkring 1,3 miljarder människor använder sig årligen av järnvägarna, och lika mycket frakt transporteras via järnvägsnätet. Bolaget står därmed för 80% av den totala transporten i Ryssland (Wikipedia).

Jag har åkte den transibiriska järnvägen mellan Moskva och Vladivostok 17-28 september. Jag lägger nog ut en reseberättelse lite senare, Här är bara lite allmänna funderingar som kom under resan, bortsett från sagan om Henry och Loser som jag skrev på tåget samt an hel drös med andra artiklar och tal tex det jag skall hålla på kongressen i Korea om några dagar.


Jag tänkte på James Joyce’s Oddyseus när jag satt och skrev anteckningar från resan. Jag försökte skriva tankarna som de föll sig, men jag kom ohjälpligt efter. För varje mening man hinner skriva hinner hjärnan skapa tjugofem nya. Jag kände mig ett tag oändligt stressad av den tanken. Det skulle ta ett år, eller kanske ett helt liv att beskriva de sju dagarna på tåget! Det är otroligt vad vi filtrerar information hela tiden. De flesta av de tankarna har jag ju glömt en timme senare. Därför går det ju an att skriva ned vad man upplevt under dagen på kvällen. Även det tar en himla tid, men tom tur är har det mesta redan fallit på historiens soptipp saknad av ingen – och samtidigt så finns det mesta kvar någonstans. Det kan räcka med en lite impuls, ett mönster, en lukt, ett klädesplagg, en låt och så finns det där igen, det man trodde man glömt för alltid. Nej, det trodde man inte alls eftersom man inte kom ihåg det över huvud taget.

Jag tar en hel del foton. Samtidigt så undrar jag hur mycket upplevelse man missar genom att skriva om den, ta foton och skicka sms eller epost till vänner i stället för att bara VARA, bara UPPLEVA. Jag tror kanske vi får svårare och svårare för det i vår kultur. Och det är klart att folk som har som jobb att beskriva verkligheten, som jag själv antagligen är mer miljöskadade än andra – eller är det så att man ser MER för att man försöker dokumentera det. Tvivlar....

Ja det blev ju rätt filosofiskt det där. Men är det något man blir på en sådan tågresa så är det nog filosofisk, särskilt om man reser ensam. Jag tror att det är det som gör att jag gillar rätt bra att resa ensam, och att jag normalt sett inte är särskilt inbjudande till kontakt när jag reser; att det är ett tillfälle då jag får mycket tid att bara vara, bara sitta och tänka. Och jag får erkänna att det är jäkligt bra att tåget inte har Internet. Telefonen fungerade för det mesta och det räcker mer än väl.

2 comments :

Goran/BD said...

Gunnar, mycket entusiastiskt arbete!! Jag undrar om det är möjligt för mig att få mail kontakt med dig? Jag har ett projekt som jag jobbar med, samhällsprojekt och skulle vilja fråga dig lite om rättigheterna för exponering av dig och din material. Skulle vara glädjande för mig med kontakten för projektet handlar lite om människor som du och människor överhuvudtaget. Tack., och keep the good work PS.schysst med ironin i biografin :)

Gunnar Rundgren said...

Goran/BD Jag kan nås på gunnar@grolink.se
I största allmänhet så är jag positiv till att folk använder mina artiklar mm, om de också anger källan, Så det är helt OK att tanka ned en taxt och skicks vidare eller skriva ut om du säger att den kommer från mig. Om det handlar om storskalig spridning så är jag väldigt glad om jag får veta det (det stärker känslan att det är meningsfullt att skriva sådana här inlägg, dvs det motiverar mig). Den enda begränsning jag ser är om någon vill använda vad jag skrivit i kommersiellt syfte.....Det får diskuteras vidare.