Wednesday 9 September 2009

Vär kolonisationsfas är över

Nils Uddenberg skriver i sin bok Ett djur bland alla andra: ”Sven Hedin på sitt snötäckta pass i det avlägsna Transhimalay kan symbolisera en mänsklighet som nått vägs ände. Mänsklighetens kolonisationsstadium är förbi. Det finns ingen ny mark att erövra, vi måste lära oss att leva på den vi har tillgänglig. Pionjärmentaliteten måste ersättas av andra tankemönster.” (Uddenberg 1993). Denna tankegång delas inte av dem som ser hur kapitalismens obändiga energi ständigt utvidgar vår värld. ”Erövring av luften kan mycket väl bli lika viktig för människan som erövringen av Indien[1] – vi får inte blanda ihop geografiskas gränser med ekonomiska gränser” skrev Schumpeter 1942. Och visst hade han ”rätt”, flygindustrin kanske omsätter lika mycket som Indiens BNP, det skulle inte förvåna mig. Och gör den inte det så kan vi lägga till värdet av radio- och tv-trafik för att inte tala om de licenser som sålts för mobiltelefonnäten till enorma priser i vissa länder. Men han hade också så grundligt fel, därför att han inte ser att ekonomin trots allt är ett undersystem av naturen och inte tvärtom. Vi skall inte blanda ihop ekonomiska och geografiska, eller biologiska gränser, det är så sant, men det betyder inte att ekonomin kan överskrida några av dessa gränser, det betyder bara att när man nått en sådan gräns så får man expandera någon annan stans i enlighet med den eviga tillväxtens logik. Han må vara förlåten för att inte se de definitiva gränserna som finns, men idag borde det vara klart för alla.


I naturen är vissa arter pionjärarter, kolonisatörer. De är de första som intar nya områden, t.ex. mark täckt av lava, naken jord lämnad öppen av jordskred osv. Deras roll[1] är att bereda den nakna jorden för ett rikare liv. De är specialister på att leva på lite näring, oftast på lite vatten, de behöver mycket ljus osv. En typisk pionjärart i Sverige är björken. I takt med att björken växer upp skapas en miljö där granar kan gro, eller ek eller bok om klimat och jordmån tillåter. Sakta men säker trycks björken tillbaks, men när marken läggs naken av ett omkullfallet träd, är det sannolikt att en ny björk kan gro. Björkar har lätta frön som blåser långt, så när de fullgjort ”sin uppgift” på ett ställe gror de någon annan stans.

Människan är en storartad kolonisatör. Hon har gett sig ut över hela världen och nästan överallt har hon lyckats hitta en ekologisk nisch. I många av dessa nischer var hennes plats väl definierad och hennes antal reglerades av begränsningar i den naturliga miljön, och hon saknade ofta möjligheter att på ett radikalt sett förändra detta. Därför har traditionella samhällen vilka levt på samling, jakt och fiske varit relativt stabila. I och med jordbruket inleddes en ny fas. Människan ändrade ekosystemen i mycket större utsträckning än tidigare, det ledde också till förändringar i samhällsorganisation. En ny balans inträdde efter ett tag, men jordbrukssamhället var på många sätt känsligare för störningar, och effekterna kunde vara dramatiska för mänskligheten. Pest och andra epidemier samt missväxt av nyckelgrödor kunde plötsligt kasta mängder av människor i svält. En annan betydande förändring var när människan kunde tygla fossil energi. Detta frigjorde henne från att i grund och botten vara beroende av sin egen metabolism utan hon kunde nu sätta otroliga resurser i arbete. Detta ledde till en sista radikal expansion till vad vi har idag. Ekosystemen omskapades i en aldrig tidigare skådad utsträckning.

Men nu har vi nått en mättnadsfas. På något sätt verkar vi anpassa oss till det – hur kan vi annars förklara att befolkningen inte längre växer i de mer ”utvecklade” länderna. Samtidigt har vi inte insett vidden av det hela: att vi nu behöver en ny ekonomi och ett helt nytt samhälle. De beteenden som är lämpliga och ändamålsenliga för en art i ett intensivt tillväxtskede av sin utveckling är inte lämpade när man skall finna balans. På det personliga planet har många redan gjort sådana val, men det har inte slagit igenom i samhällsdebatten. Inte heller i de regleringssystem som styr vår ekonomi, och genom att vi har låtit ekonomin få överhöghet över alla andra områden, inte heller i samhället i stort. Vi får inte glömma att vi måste ”låta[2]” de fattiga två tredjedelarna av mänskligheten att ”komma ifatt” medan vi tar en paus och njuter av livet. Denna tillväxt i uländerna är inte ”frikopplad” från ökat resursutnyttjande, det handlar om reella materiella saker som elektricitet, hus, vägar, vatten och avlopp.

Det finns förstås ett motsatt scenario, ett scenario där vi utvecklas i ett fjärde steg, en ny expansionsfas, med våldsamt mycket fler människor. Men det finns ingen som har visat vad ett sådant fjärde steg kunde tänkas vara, vart det skulle leda. Det så kallade informationssamhället har inte den sprängkraft som behövs för något helt nytt. Möjligen finns det en form där ”tillväxten” sker endast i den virtuella världen, och i stället för att vi ökar jordens fysiska befolkning så kan vi öka den virtuella. Varje människa kan ha sin egen virtuella familj och avkomma på nätet, och dessa ges egenskapen att kunna reproducera själva[3] - vi kan på så sätt bli vår egen Gud var och en av oss. Men detta förutsätter fortfarande att vi har inrättat det fysiska samhället i balans med naturen och i balans med oss själva och en ”konstant” befolkning. I slutänden blir det den enskildes val om han eller hon (eller det) ser det som intressant att skapa en virtuell värld.



[1] ”Roll” används här i betydelsen ekologisk nisch eller funktion, inte i betydelsen att det är någon som ”givit” dem en viss roll, eller att de själva väljer vilken roll de vill spela.

[2] Det är självfallet inget som den rika världen kan eller bör kunna diktera för de andra länderna.

[3] Leder till intressanta frågor om den sanna naturen hos dessa virtuella kreationer. Är de ekonomiska och juridiska objekt t.ex., eller är deras skapare ansvariga för deras handlingar?

[4] Och här menar jag ”natur” exklusive människan och den natur som människan skapat.





[1] Bortsett från den egentliga diskussionen, som är om kapitalismen, så kan man ställa frågan om vad ”erövringen av Indien” betyder för Schumpeter. Från sammanhanget så får man anta att det handlar om britternas kolonisering av Indien. En ekonomi vilken var mångdubbelt större än Storbritanniens och där människor sannolikt hade lika eller större välstånd än Storbritanniens innevånare. Om det skall anses vara ett framsteg över huvud taget tveksamt.

No comments: